It ain't over yet!

- 1 år sedan ockupationen av Romano Trajo
Denna dag råder lugnet på Fladen, som Norra Fäladen i Lund kallas bland de boende. Någon lagar en cykel i regnet denna lördag, ett par barn leker stillsamt ute på en gräsmatta. Jag anländer till lokalen som en gång var Romano Trajo. Två städerskor är de enda närvarande inne på den nya förskolan, som sedan nio månader tillbaka har huserat i gårdshuset på Magistratsvägen 15. De välkomnar mig försiktigt och visar mig runt i de två flyglarna. Jag, som var med under ockupationen för ett år sedan, känner igen mig väldigt väl trots den renovering som förskolan har låtit göra.
- Kolla här vad någon har gjort! Här går faktiskt små barn, säger den ena städerskan. Hon visar upp en tegelsten som kastats in genom fönstret.
Hon håller med mig om att nedläggningen var en blunder från kommunens sida. Samtidigt känner hon att tegelstenar inte är rätt sätt att kanalisera sin vrede.
- Men jag förstår ändå att ungdomarna riktar det mot förskoleverksamheten. Det är helt fel att stänga ner en fantastisk fritidsverksamhet för att ersätta med en förskola som redan hade hyfsade lokaler. Men kommunen och politikerna ser ju såklart hellre en lugn, ”fin” förskola än ett zigenar-fritids...
Upprörd lämnar jag lokalerna för att möta upp Jonas, en av grundarna till Lundabor Mot Nedskärningar, frontnätverket för ockupationen. Budgetförhandlingarna i Lunds kommunfullmäktige juni 2009 gällde bl.a. 80 miljoner i nedskärningar, såsom i skola och vård. I samband bildades Lundabor mot Nedskärningar och uppmanade till protest utanför kommunhuset.
- Man kunde inte låta budgeten bara glida förbi, den skulle komma att innebära så mycket för så många. Vi var ett par stycken som ville samla olika grupper under samma tak för att tillsammans kämpa mot den dåliga utvecklingen i Lund. Oavsett om det handlade om de oerhörda nedskärningarna som nu skulle genomföras, avgiftshöjningarna på bussar eller skrytprojekt i form av t.ex. ”Kulturhuvudstad” så förstod vi att något behövde göras. Vi ville inte längre känna den enorma maktlösheten över när de ignoranta politikerna bestämmer över ens huvud.
Romano Trajo,en romsk fritidsgård, hade i hela 20 år funnits i lokalerna på Magistratsvägen. Men våren 2009 hade politikerna bestämt sig för att stänga ner den prisbelönta (Lunds K:ns integrationspris 2004) fritidsgården.
- Vi i nätverket blev några dagar efter budgetprotesterna kontaktade av ungdomar från det nedläggningshotade fritidshemmet Romano Trajo. De frågade sig om inte en ockupation kunde vara vägen för att öppna upp fritidsgården och förhoppningsvis också ögonen på politikerna. Vi samlades på möte och kunde inte annat än sätta igång med planeringen. Senare under sommaren var vi ett gäng som gick in i Romano Trajo och öppnade upp stället igen.
Under fyra dagar visade ockupanterna att framtiden för Romano Trajo låg i folkets händer.
- Under hela ockupationen var det full aktivitet. Ett hundratal människor besökte oss under dagarna. Människor i alla åldrar, barn, unga, vuxna, kom dit för att hjälpa till och visa sitt stöd för ockupationen. Tillsammans lagade vi mat, lekte, rustade upp stället och mycket annat.
Men på den fjärde dagen kom smolket i bägaren. Ockupanterna visste att det de gjort var olagligt. Tidigt tisdag morgon stormade polisen huset.
- Folk låg och sov när en oerhörd smäll hördes. Poliser i mängder kom inrusandes och grep oss. I köket stod min kompis och bredde mackor. En av poliserna drog vapen mot henne, något som tydligen motiverades med att hon hade en smörkniv gjord av trä i sin hand...
En demonstration mot nedskärningar var planerad till dagen efter stormningen. Denna kom att bli en stöddemonstration för Romano Trajo.


- Efterspelet som sedan följde innebar rätt stora oroligheter på Norra Fäladen. Ett par kvällar brann soptunnor, glasrutor krossades och polisbilar förstördes. Inne i stan krossades fönstrena på Barn- och fritidsförvaltningen. Polisen gjorde därför bostadsområdet till en kontroll-zon där alla som på minsta sätt verkade ”skumma” visiterades och identifierades.
Efter en veckas oroligheter återgick Norra fäladen till vardagen. Men ilskan fanns fortfarande där. Det framgick i kommunfullmäktige när politikerna skulle fatta det slutgiltiga beslutet om Romano Trajos framtid. Då hade ett trettiotal ungdomar samlats på åhörarläktarn. Efter en stund vecklades två banderoller ut och slagord ekade i salen. ”Åhörare får inte framföra en åsikt” sade kommunfullmäktiges ordförande, och avbröt strax därefter mötet för en paus. Med polisens hjälp lyckades kommunen få ut de ”bråkiga” ungdomarna som bara ville få sina röster hörda. Senare under kvällen beslutade Lunds kommunfullmäktige att lägga ner Romano Trajo för gott.

Epilog:
Efter banderollaktionen och kommunfullmäktiges beslut om att verkligen lägga ner fritidsgården, anordnades en fest för att samla Romano Trajo-ockupanterna och deras vänner. Trots regn och kyla slöt folk upp.
- Många som inte tidigare hade engagerat sig politiskt är nu efter Romano Trajo organiserade. Det var en annan typ av ockupation än tidigare. Nu insåg människor att ockupationer är ett starkt sätt att konkret agera emot även annat än bostadsbristen.
Bara en vecka efter att Romano Trajo stormats ockuperades Västbodaskolan i Stockholm och senare under hösten även Aspuddsbadet. Båda ovanstående verksamheter var nerläggningshotade.

Romano Trajo blev helt uppenbart startskottet för ockupationer i ett lite bredare perspektiv.


Bilder från ockupationen
Demonstrationen 19/8 2009
Banderollaktion i kf


Lundabor Mot Nedskärningar meddelade idag på deras hemsida att:
Lundabor mot nedskärningar-nätverket har ingen aktivitet nu. Men Lundabor mot nedskärningar som nätverk är inte det som är intressant. Det är vad DU gör, vad DU kan göra och de viktigaste – vad VI kan göra tillsammans, för att förbättra staden vi lever i.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar