Ingen rasistisk reklam – Virvelvindens "valkampanj"



För ett par månader sedan började Virvelvinden tillsammans med Lundabor mot rasism dela ut flygblad med en tecknad politisk serie och ett klistermärke med texten Ingen rasistisk reklam att sätta upp på dörren. Progressive Photo publicerar här en intervju med Anders, Emma och Jonas, tre medlemmar ur Virvelvinden.

Progressive Photo: Hur uppkom idén att göra en kampanj på det här viset?
Anders: Vi började diskutera någon gång i mars-april 2010. Och då vi ville göra en repris på "Ingen rasistisk reklam" ifrån 2004. Så idén med klistermärket till folks brevlådor fanns redan där och det hade bevisat sig effektivt. Men sen vi ville vi också få in de senaste årens aktuella kamper, så som stadsdelsmotståndet, arbetsplatsmotståndet och det som faktiskt var alldeles aktuellt våren 2010 när SD försökte kampanja på Lunds gymnasieskolor. Vilket resulterade i att SD flera gånger fick avbryta sina skolbesök på grund av att gymnasiestudenter buade ut dem och ställde sig i vägen för dem.

PP: Ni har tidigare drivit en liknande kampanj, då i samband med Europaparlamentsvalet 2004? Hur gick den?
Emma: I mängden flygblad var kampanjerna ungefär lika stora, men flygbladen från förra gången och denna gången skiljer sig åt i utseende. Den första gången var flygbladen kopierade med vanlig svart/vit text. Den här gången är flygbladen tryckta i fyrfärg med flera sidor.
Jag kommer ihåg kampanjen som väldigt lyckad. Dels att vi hade ambitionen att nå ut till alla lundabor och dels att vi var så många så att det var faktiskt var möjligt att genomföra det. Det var lättare att springa i trappuppgångar när man visste att det var fler som gjorde det på alla håll i Lund. Sedan kunde effekten av den kampanjen märkas längre än de flesta andra saker vi gjorde eftersom det flera år efteråt, och fortfarande idag, sitter kvar klistermärken på dörrar. Det tar jag som ett bevis på att vi faktiskt har nått ut.

PP: Ni har i den aktuella kampanjen satsat på ett nyskapande flygblad med format som en seriestrip. Varför?
A: Serieformatet har flera fördelar jämfört med ett textbaserat flygblad. För oss blev det enklare att kunna prata ur flera olika klassperspektiv på samma gång eftersom det är seriefigurerna som blir de berättande subjekten. Det gjorde att vi kunde förmedla perspektivet av att arbeta inom vården, hur till exempel nedskärningarna ställer folk mot varandra. Vi kunde också visa på perspektivet av vara gymnasiestudent, hur skolan har förändrats med nedskärningar. Och vi kunde prata om problemen i bostadskvarteret när alla former av samhällservice dräneras. Med andra ord kunde vi på ett väldigt enkelt sätt prata ur perspektivet av vår egen klasserfarenhet. Serieformatet är på så sätt väldigt "enkelt", du behöver inte säga allt i text, vissa saker blir underförstådda i och med bilderna.

PP: Sydsvenskan valde i artikeln om er, att fråga Sverigedemokraterna huruvida de stoppar i sitt material i brevlådor med klistermärket på eller inte. De svarade kort och gott att de "inte är rasister så det är väl klart". Hur ser ni på det?
A: Hur konstigt det än må låta, så är kampanjen mycket lite beroende av vad Sverigedemokraterna gör eller säger. Vår intention har varit att ge så många lundabor som möjligt själva möjligheten att enkelt säga ifrån mot SD. Sen att inte SD respekterar det, det är annan femma. Sverigedemokraterna är ju ett gäng högerextrema knäppskallar och det är väl ingen nyhet att de inte respekterar lundabor.

PP: Hur många flygblad har ni delat ut? Hur många kommer delas ut?
A: I dagsläget har vi delat ut cirka 19 000 och vi kommer att dela 30 000, varav cirka 1000 kommer att delas ut i Landskrona och 1000 i Malmö, av människor där som hört av sig och velat delta.
Jonas: Nu i slutskedet av kampanjen är det viktigt att få hjälp av så många som möjligt. Stora miljonprorgramsområden som en stor grupp på 20-30 pers klarar av att ta på en eftermiddag (som Fäladen, KG, Linero, ÖT, Värpinge, Örnvägen/Sparvvägen osv...) är ju redan avklarade, men små områden med mycket låsta portar är det svårare att fixa utan inblandning av de som bor där. Alltså hoppas vi att alla som bor på t.ex. de delar av Väster, Kobjer, Nöbbelöv och Gunnesbo hjälper till efter förmåga. De räcker att droppa förbi India och plocka upp en handfull blad och ta sin trapp, men vill man hjälpa till mer kan höra av sig så försöker vi styra upp en utdelning i ditt område tillsammans med dig.

PP: Jag måste säga att jag är oerhört imponerad av kampanjen och hur väl ni verkar lyckas. Något mer ni vill berätta om kampanjen?
J: När vi bestämde oss för att dra igång kampanjen kändes det som ett stort, nästan oöverskådligt projekt. Men inget är omöjligt, faktum är att har man en bra idé och ett arbetssätt som är inkluderande så är det mesta bara en fråga om organisera upp arbetet. Vi brukar alltid säga att "motstånd lönar sig", alltså att det alltid leder någon vart att inte låta överheten ha sin vilja med en. Men till det bör man kanske tillfoga att organisering lönar sig. Har man ett bra sätt att få saker gjort som är lätt att förstå för alla inblandade så kan man uträtta stora saker.
Detta är egentligen bara en liten kampanj, ett sätt att väcka frågor hos folk och skapa ett samtal ute i miljonprogrammen om vad rasismen betyder i vår vardag. Men för oss själva, och för våra kamrater som hjälp till så mycket på så många olika sätt, har vi bevisat att vi kan bestämma en plan som innebär konstant arbete med en fråga under ett halvårstid och sedan genomföra detta mer eller mindre på det sätt vi har tänkt. Kampanjen har alltså varit ett sätt för oss att lära oss själva att organisera oss tillsammans med varandra, och med alla de som backat upp oss på olika sätt, och därmed så är det en stor framgång bara att ha genomdrivit den. Vilka de politiska resultaten blir är för tidigt att uttala sig om, men de kommer säkert inte vara försumbara ur ett lokalt perspektiv.
Upplagd av
Etiketter:
Progressive Photo kl. 22:10
, , , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)