Lucka #13
Kristallnatten-arrangemangen i Lund har under de senaste åren haft vikande deltagarsiffror. Iår var inget undantag - enbart ett 30-tal åhörare lyssnade till ett par tal innan manifestationen avslutades.
Snacka med din lärare så kommer du få giltig frånvaro. Om du inte kan komma på ett evenemang, deppa inte. Det finns massor av saker som kommer hända som är öppna för alla, Hon, Han, Hen ! Öppet även för folk som inte går på Spyken. Be there or be square!!Arrangör: Jämställdhetsgruppen, Spyken
Nora Basmaci (NB): Det är vi i Jämställdhetsgruppen som står bakom den kulturfeministiska veckan. Arrangemanget är det första konkreta vi gör. Vi har såklart haft möten tidigare och exempelvis tagit fram en bra artikel och diskuterat den, men inget speciellt uppmärksammat. Nu var det dags!
NB: Vi hoppas, genom den kulturfeministiska veckan, kunna öka kunskapen hos eleverna på skolan och helt enkelt lyfta jämställdhetsfrågan. Frågan lyfts inte fram i något ämne, och diskussionen uteblir därför helt.
NB: Den kulturfeministiska veckan är en bred vecka av olika aktiviteter. Det finns något för alla skulle jag vilja säga. Två arrangemang – det feministiska självförsvaret och serietecknar-workshopen – är dock kvinnoseparatistiska. Anledningen är att feministiskt självförsvar är utformat av tjejer för tjejer mot sexualiserat våld. Serietecknarkollektivet Dotterbolaget som kommer för workshopen är som sådant kvinnoseparatistiskt.
Schemat för veckan innehåller även andra grejer så som föreläsningar och filmvisningar. Vi valde infallsvinkeln kultur just för att göra aktiviteterna mer lättsamma och roliga. En jättespännande programpunkt är Heleneholmskören från Heleneholmskolan i Malmö som ska sjunga på fredag. De är en feministisk kör som verkar asgrymma!
NB: Under planeringen av det här projektet har vi i gruppen haft en minimal kontakt med lärare. Detta trots att några av oss kontaktat lärare i syfte att till exempel få hjälp att sprida information. Vi har hela tiden jobbat i motvind och kanske inte känt att skolan direkt hjälpt oss, snarare motarbetat oss. Ett bra exempel är riktlinjerna som skolan satt upp om att förbjuda vissa utomparlamentariska organisationer – i mitt tycke odemokratiskt. Efter mycket tid och arbete från gruppens sida har vi arbetat fram det här schemat, nu får vi hoppas att veckan blir så bra som vi tror!
- Om man snackar i termer av kampanjande har vi hjälpt våra kamrater i Virvelvinden med deras ”Ingen rasistisk reklam”-kampanj på bästa möjliga sätt. Annars har det inte varit mycket upporganiserat som hänt under alla parlamentariska partiers högtid. Men förstöra valplanscher och valbockar är något folk sysslar med åtminstonde. Det kanske låter orespektabelt och dumt, men vi accepterar inte samhällssystemet vi nu lever under. Politikerna bara försämrar för oss vanliga människor, vi vill nå till ett annat samhälle, då kan vi acceptera det nuvvarande ”demokratiska” styrelseskicket. Och att förstöra valaffischer är ju inte direkt något hot mot demokratin som vissa försöker få det till, det är snarare bara barnsligt roligt. Och vem har gett de rätt att finnas i det offentliga rummet, men aldrig vi utomparlamentariska grupper?Även om förstörelsen av affischer är stor både i Lund och Malmö är modifieringen av affischerna nästan än större. Man kan se Jan Björklund med hitlermustasch, alla olika politiker med SUFs clownnäsor och propagandatexterna helt utbytta eller delvis förändrade.
- Att inte bara förstöra, utan också försöka visa på deras sanna sidor, känns ärligt och typ odestruktivt, menar Simon. Ibland har dock partierna själva varit duktiga på att visa sina egna sidor, som t.ex. uppe i Stockholm där Moderaterna gång på gång har kört någon slags "freudiansk" affischering. Eller för den delen bildekalerna, också från Moderaterna, med texten ”Arbete ger frihet”. Då kan man skratta högt och njuta av borgerlighetens dumhet.Diskussionen fortsätter livligt och glider in på själva valet i sig. Hur ställer sig den autonoma rörelsen till röstskolk? Om man ska rösta, hur ska man då rösta? Fördelar, nackdelar med att rösta eller inte rösta?
Jag tror vi båda är överens om att röstskolk är något idealistiskt och i dagsläget oerhört dumt och onödigt, säger Simon. Det är klart att vi inte vill legitimera det politiska systemet som det ser ut idag och vi är inte heller intresserade av att engagera oss i kampanjer för att rösta på något särskilt parti eller någon särskild person. Däremot förändrar en rödgrön regering människors materiella status något och saktar ner nedskärningarna. Det blir helt enkelt mindre dåligt, för det är vad det handlar om. Då skapas också ett större utrymme för den utomparlamentariska kampen, när man inte drabbas lika illa som utav en borgerlig alliansregering.Sara nickar instämmande och fortsätter på samma spår.
Inget av de parlamentariska alternativen förändrar något i grunden. Vi kommer fortsättningsvis leva i ett skitsamhälle med samma problem som tidigare. Däremot är det, som Simon säger, att det ena är mindre dåligt och därmed också det val man som anarkist kan göra. De stora förändringarna sker aldrig i parlamenten, hur som helst, de sker på gatorna och arbetsplatserna. Punkt slut.Härmed var det slut med intervjuerna av de olika utomparlamentariska grupperna kring valet 2010 i Skåne. Progressive Photo hoppas ni har fått lite läsvärt material och fortsätter producera journalistik från ett tydligt vänsterperspektiv. På kommande är reportage om SDs möte i Landskrona, den fackliga konflikten med Bonik AB med mera med mera!
Vi är aktiva i valrörelsen just för att människor är mer intresserade av politik och dess innehåll under tiden före valet. Vi utnyttjar den chansen för att uppvigla och organisera arbetarungdomen. Men vi är inte som de andra riksdagspartiernas ungdomsförbund som slutar vara aktiva direkt efter valdagen. Vi kämpar varje dag hela året just därför att vi behöver kämpa för våra rättigheter till skillnad från borgarungarna i MUF som kan leva lyckliga i det nuvarande systemet och anordna sina spritfester för minderåriga.Vad driver Ung Vänster Skåne för kampanj i valtider?
Liksom i de andra delarna i Sverige driver vi förbundets kampanj ”Överklassen har haft all anledning att fira” som fokuserar på vad borgerligheten har försämrat och vad vi vill göra för att skapa ett solidariskt och rättvist Sverige. Men för Skåne-distriktet räckte inte förbundets något partifjäskande kampanj. Vi tryckte upp egna flygblad i en kampanj som heter ”Hur jävla svårt kan det vara?”. I den har vi valt att fokusera på tre aktuella, lokala frågor som berör ungdomar i Skåne.
Det första kravet är att bygga bort den akuta bostadsbristen. Små, billiga hyresrätter som folk har råd med är lösningen. Jag menar, nuläget är helt ohållbart, det råder för fan bostadsbrist i 27 av 33 skånska kommuner.
Nästa punkt handlar om att införa gratis kollektivtrafik. Man ska inte behöva betala för att kunna åka till plugget, jobbet eller var man nu vill. Fri rörlighet är en mänsklig rättighet...
De senaste åren har borgarna verkligen varit på hugget med att skära ner i all typ av välfärd. Vi kräver därför att man rustar upp välfärden och skapar jobb inom den offentliga sektorn. Lokalt har vi ett bra exempel som är klart genomförbart. Höjer man kommunskatten i Lund med 40 öre så kan kommunen anställa 100 nya lärare och 100 nya sjuksköterskor. En sån skattehöjning skulle innebära typ 80 kr mindre i plånboken för en vanlig låginkomsttagare (20 000 kr). Det är fan ingenting!
Jag vågar sticka ut hakan och säga att vi är den absolut mest aktiva ungdomsförbundet i Skåne (och Sverige...!). Vi i lundaklubben är ute varje dag och delar flygblad, sätter upp affischer, tar debatter och håller bokbord. Insändare är också en kanal icke att förglömma, även om det kanske krävs fem insändare för att få in en i Sydsvenskan.Valresultatet?
SD hamnar utanför Riksdagen. Ingen majoritetsregering och nyval utlyses? Eller så plockar de rödgröna hem det. Hoppas kan man alltid. Jag uppmuntrar alla att rösta rött eller åtminstonde rödgrönt.
Men, poängterar Sebastian, vårt främsta mål är inte att fiska röster åt Vänsterpartiet, utan att organisera ungdomar i kampen mot orättvisor och klassklyftor. Arbetarungdomar i Skåne – organisera er!
- Först måste jag nog klargöra vår syn på den borgerliga parlamentarismen, säger han bestämt. För revolutionära socialister spelar det mindre roll om det är valår eller inte. Vi anser inte att de grundläggande förändringarna som vi vill se i samhället kan göras av politiker i dagens parlament. Tvärtom är dagens politiska system utformat för att passivisera och hålla nere majoriteten.
- Det kan ändå finnas poänger med att ställa upp i val eller satsa extra mycket på propagandaspridning i samband med valår, svarar Ulf kvickt. Det har att göra med att människor då är mer benägna till att sätta sig in i politiken och diskutera dess innehåll. Och angående vårt parti märktes det tydligt i samband med husockupationerna i Lund vilken skillnad det är mellan en revolutionär i ex. SP och en reformist i V. Hade SP suttit i fullmäktige hade vi såklart deltagit i ockupationerna, men också varit ensamma om att försvara dem.
- Vi delar ut ett flygblad som kortfattat tar upp alla partiers politik. Vi menar att samtliga av dagens riksdagspartier är fullständigt ointresserade av en socialistisk omvandling av samhället och är rädda för arbetarklassens och ungdomens självaktivitet.
- Vi kritiserar de andra partierna därför att de för en borgerlig politik och inte arbetar för ett störtande av kapitalismen. Vi kan inte berömma några som ställer sig bakom dagens system. Däremot finns det ljusglimtar. Vänsterpartiet har en del bra förslag, likaså Piratpartiet och Feministiskt Initiativ. Tyvärr räcker inte deras politikerbladder eftersom - som jag redan sagt – de inte förstår och inte är intresserade av arbetarmakt och kapitalismens störtande genom en socialistisk revolution. Socialismen är inget man går till val på - det är något man kämpar sig till på gatan
- Det här valet handlar inte om ett bra och ett dåligt val. Det handlar om ett jävligt dåligt val, och ett mindre dåligt val. Då arbetarklassen kommer få det ännu sämre med en borgerlig regering än med de röd-gröna är vår uppmaning att "rösta mot borgarna".
Valresultatet har jag ingen blekaste aning om, men med den historiskt usla opposition vi har i detta val så lär det knappast förvåna om borgarna vinner igen.
- Kravet var att de inte fick släppa nyheten förrän tisdag morgon, dvs. dagen därpå, säger en något irriterad Ghazal. Ursprungstanken var att öppna upp huset för allmänheten under tisdagsmorgonen och bjuda på frukost och visa möjligheterna som kommunen hade i form av att köpa huset och leja ut det billigt till bostadslösa.Men Sydsvenskan kunde "inte undanhålla en så viktig nyhet för folket" (enligt en annan sds-journalist)... Och inte var dem långsamma med att ringa farbror blå heller.
- När polisen efter många timmars slit med att ta sig igenom den barrikaderade dörren, skickar de stegbil och kommer in bakvägen, lyckas alla ockupanter rymma ur huset och komma undan lagens långa arm.Utanför huset har under kvällen en mindre folksamling om som mest dryga trettio personer visat ockupanterna sitt stöd och gett media intervjuer. Under kvällen planeras också hur man nu ska föra kampen vidare. Planerna för nästkommande dag spikas.
- Jag menar att bostadsbristen är ett av Lunds allra största problem, säger Ghazal. Och varken kommunen eller universitet har försökt att lösa situationen. Genom ockupationen tog vi vårt medmänskliga ansvar för att få kommunen att visa handlingskraft genom att köpa fastigheten och göra om lokalerna till billiga bostäder.Hon kan dock se att Tegelslottet gav viktiga, om än väldigt små, konsekvenser. Kommunen och LKF tvingades under tisdagskvällen gå ut med en plan för att bygga fler bostäder samt ordna upp akutboenden med tio (!!!) platser...
- Sådana ringar på vattnet är viktiga, trots att de i det stora hela inte hjälper upp situationen speciellt mycket. Men man märker verkligen hur pressade politikerna och tjänstemännen är, de är verkligen tvingade att lugna ner stämningen genom att gå ut med en presskonferens där de presenterar någonting litet. Något litet som inte är speciellt bra, men som gör att de får positiv publicitet och verkar handlingskraftiga.Hur kampen för bostäder nu fortsätter är ovisst, tycker Ghazal. Huset på Magle Stora Kyrkogata 4 är numera relativt hårt bevakat och att gå in där innebär troligen en stor risk att bli gripen. Men än finns det fler hus att ockupera, även i centrala Lund, om man får tro ockupanterna. Men vad har ockupantrörelsen egentligen uppnått genom att ockupera, ockupera och ockupera?
- Om man ser på de snart två år vi har ockuperat hus har det hänt mycket. För två år sedan var ockupation en väldigt okonventionell och chockerande politisk arbetsmetod. Idag har den legitimerats allt mer och med tiden får troligen kommunen ge med sig och se hur normaliserat begreppet ockupation faktiskt har blivit. Att vi fortsätter kämpa på flera olika plan med olika arbetsmetoder, säger väl sig självt. Vi har ett mål och vi är inte nöjda förrän vi har nått dit.Kampen fortsätter. Ockupera mera!
Anders: Vi började diskutera någon gång i mars-april 2010. Och då vi ville göra en repris på "Ingen rasistisk reklam" ifrån 2004. Så idén med klistermärket till folks brevlådor fanns redan där och det hade bevisat sig effektivt. Men sen vi ville vi också få in de senaste årens aktuella kamper, så som stadsdelsmotståndet, arbetsplatsmotståndet och det som faktiskt var alldeles aktuellt våren 2010 när SD försökte kampanja på Lunds gymnasieskolor. Vilket resulterade i att SD flera gånger fick avbryta sina skolbesök på grund av att gymnasiestudenter buade ut dem och ställde sig i vägen för dem.
Emma: I mängden flygblad var kampanjerna ungefär lika stora, men flygbladen från förra gången och denna gången skiljer sig åt i utseende. Den första gången var flygbladen kopierade med vanlig svart/vit text. Den här gången är flygbladen tryckta i fyrfärg med flera sidor.
Jag kommer ihåg kampanjen som väldigt lyckad. Dels att vi hade ambitionen att nå ut till alla lundabor och dels att vi var så många så att det var faktiskt var möjligt att genomföra det. Det var lättare att springa i trappuppgångar när man visste att det var fler som gjorde det på alla håll i Lund. Sedan kunde effekten av den kampanjen märkas längre än de flesta andra saker vi gjorde eftersom det flera år efteråt, och fortfarande idag, sitter kvar klistermärken på dörrar. Det tar jag som ett bevis på att vi faktiskt har nått ut.
A: Serieformatet har flera fördelar jämfört med ett textbaserat flygblad. För oss blev det enklare att kunna prata ur flera olika klassperspektiv på samma gång eftersom det är seriefigurerna som blir de berättande subjekten. Det gjorde att vi kunde förmedla perspektivet av att arbeta inom vården, hur till exempel nedskärningarna ställer folk mot varandra. Vi kunde också visa på perspektivet av vara gymnasiestudent, hur skolan har förändrats med nedskärningar. Och vi kunde prata om problemen i bostadskvarteret när alla former av samhällservice dräneras. Med andra ord kunde vi på ett väldigt enkelt sätt prata ur perspektivet av vår egen klasserfarenhet. Serieformatet är på så sätt väldigt "enkelt", du behöver inte säga allt i text, vissa saker blir underförstådda i och med bilderna.
A: Hur konstigt det än må låta, så är kampanjen mycket lite beroende av vad Sverigedemokraterna gör eller säger. Vår intention har varit att ge så många lundabor som möjligt själva möjligheten att enkelt säga ifrån mot SD. Sen att inte SD respekterar det, det är annan femma. Sverigedemokraterna är ju ett gäng högerextrema knäppskallar och det är väl ingen nyhet att de inte respekterar lundabor.
A: I dagsläget har vi delat ut cirka 19 000 och vi kommer att dela 30 000, varav cirka 1000 kommer att delas ut i Landskrona och 1000 i Malmö, av människor där som hört av sig och velat delta.
Jonas: Nu i slutskedet av kampanjen är det viktigt att få hjälp av så många som möjligt. Stora miljonprorgramsområden som en stor grupp på 20-30 pers klarar av att ta på en eftermiddag (som Fäladen, KG, Linero, ÖT, Värpinge, Örnvägen/Sparvvägen osv...) är ju redan avklarade, men små områden med mycket låsta portar är det svårare att fixa utan inblandning av de som bor där. Alltså hoppas vi att alla som bor på t.ex. de delar av Väster, Kobjer, Nöbbelöv och Gunnesbo hjälper till efter förmåga. De räcker att droppa förbi India och plocka upp en handfull blad och ta sin trapp, men vill man hjälpa till mer kan höra av sig så försöker vi styra upp en utdelning i ditt område tillsammans med dig.
J: När vi bestämde oss för att dra igång kampanjen kändes det som ett stort, nästan oöverskådligt projekt. Men inget är omöjligt, faktum är att har man en bra idé och ett arbetssätt som är inkluderande så är det mesta bara en fråga om organisera upp arbetet. Vi brukar alltid säga att "motstånd lönar sig", alltså att det alltid leder någon vart att inte låta överheten ha sin vilja med en. Men till det bör man kanske tillfoga att organisering lönar sig. Har man ett bra sätt att få saker gjort som är lätt att förstå för alla inblandade så kan man uträtta stora saker.
Detta är egentligen bara en liten kampanj, ett sätt att väcka frågor hos folk och skapa ett samtal ute i miljonprogrammen om vad rasismen betyder i vår vardag. Men för oss själva, och för våra kamrater som hjälp till så mycket på så många olika sätt, har vi bevisat att vi kan bestämma en plan som innebär konstant arbete med en fråga under ett halvårstid och sedan genomföra detta mer eller mindre på det sätt vi har tänkt. Kampanjen har alltså varit ett sätt för oss att lära oss själva att organisera oss tillsammans med varandra, och med alla de som backat upp oss på olika sätt, och därmed så är det en stor framgång bara att ha genomdrivit den. Vilka de politiska resultaten blir är för tidigt att uttala sig om, men de kommer säkert inte vara försumbara ur ett lokalt perspektiv.
- Kolla här vad någon har gjort! Här går faktiskt små barn, säger den ena städerskan. Hon visar upp en tegelsten som kastats in genom fönstret.Hon håller med mig om att nedläggningen var en blunder från kommunens sida. Samtidigt känner hon att tegelstenar inte är rätt sätt att kanalisera sin vrede.
- Men jag förstår ändå att ungdomarna riktar det mot förskoleverksamheten. Det är helt fel att stänga ner en fantastisk fritidsverksamhet för att ersätta med en förskola som redan hade hyfsade lokaler. Men kommunen och politikerna ser ju såklart hellre en lugn, ”fin” förskola än ett zigenar-fritids...Upprörd lämnar jag lokalerna för att möta upp Jonas, en av grundarna till Lundabor Mot Nedskärningar, frontnätverket för ockupationen. Budgetförhandlingarna i Lunds kommunfullmäktige juni 2009 gällde bl.a. 80 miljoner i nedskärningar, såsom i skola och vård. I samband bildades Lundabor mot Nedskärningar och uppmanade till protest utanför kommunhuset.
- Man kunde inte låta budgeten bara glida förbi, den skulle komma att innebära så mycket för så många. Vi var ett par stycken som ville samla olika grupper under samma tak för att tillsammans kämpa mot den dåliga utvecklingen i Lund. Oavsett om det handlade om de oerhörda nedskärningarna som nu skulle genomföras, avgiftshöjningarna på bussar eller skrytprojekt i form av t.ex. ”Kulturhuvudstad” så förstod vi att något behövde göras. Vi ville inte längre känna den enorma maktlösheten över när de ignoranta politikerna bestämmer över ens huvud.Romano Trajo,en romsk fritidsgård, hade i hela 20 år funnits i lokalerna på Magistratsvägen. Men våren 2009 hade politikerna bestämt sig för att stänga ner den prisbelönta (Lunds K:ns integrationspris 2004) fritidsgården.
- Vi i nätverket blev några dagar efter budgetprotesterna kontaktade av ungdomar från det nedläggningshotade fritidshemmet Romano Trajo. De frågade sig om inte en ockupation kunde vara vägen för att öppna upp fritidsgården och förhoppningsvis också ögonen på politikerna. Vi samlades på möte och kunde inte annat än sätta igång med planeringen. Senare under sommaren var vi ett gäng som gick in i Romano Trajo och öppnade upp stället igen.Under fyra dagar visade ockupanterna att framtiden för Romano Trajo låg i folkets händer.
- Under hela ockupationen var det full aktivitet. Ett hundratal människor besökte oss under dagarna. Människor i alla åldrar, barn, unga, vuxna, kom dit för att hjälpa till och visa sitt stöd för ockupationen. Tillsammans lagade vi mat, lekte, rustade upp stället och mycket annat.Men på den fjärde dagen kom smolket i bägaren. Ockupanterna visste att det de gjort var olagligt. Tidigt tisdag morgon stormade polisen huset.
- Folk låg och sov när en oerhörd smäll hördes. Poliser i mängder kom inrusandes och grep oss. I köket stod min kompis och bredde mackor. En av poliserna drog vapen mot henne, något som tydligen motiverades med att hon hade en smörkniv gjord av trä i sin hand...En demonstration mot nedskärningar var planerad till dagen efter stormningen. Denna kom att bli en stöddemonstration för Romano Trajo.
- Efterspelet som sedan följde innebar rätt stora oroligheter på Norra Fäladen. Ett par kvällar brann soptunnor, glasrutor krossades och polisbilar förstördes. Inne i stan krossades fönstrena på Barn- och fritidsförvaltningen. Polisen gjorde därför bostadsområdet till en kontroll-zon där alla som på minsta sätt verkade ”skumma” visiterades och identifierades.Efter en veckas oroligheter återgick Norra fäladen till vardagen. Men ilskan fanns fortfarande där. Det framgick i kommunfullmäktige när politikerna skulle fatta det slutgiltiga beslutet om Romano Trajos framtid. Då hade ett trettiotal ungdomar samlats på åhörarläktarn. Efter en stund vecklades två banderoller ut och slagord ekade i salen. ”Åhörare får inte framföra en åsikt” sade kommunfullmäktiges ordförande, och avbröt strax därefter mötet för en paus. Med polisens hjälp lyckades kommunen få ut de ”bråkiga” ungdomarna som bara ville få sina röster hörda. Senare under kvällen beslutade Lunds kommunfullmäktige att lägga ner Romano Trajo för gott.
- Många som inte tidigare hade engagerat sig politiskt är nu efter Romano Trajo organiserade. Det var en annan typ av ockupation än tidigare. Nu insåg människor att ockupationer är ett starkt sätt att konkret agera emot även annat än bostadsbristen.Bara en vecka efter att Romano Trajo stormats ockuperades Västbodaskolan i Stockholm och senare under hösten även Aspuddsbadet. Båda ovanstående verksamheter var nerläggningshotade.
Progressive Photo © 2009-2010
design & code Quite Random