- Om man snackar i termer av kampanjande har vi hjälpt våra kamrater i Virvelvinden med deras ”Ingen rasistisk reklam”-kampanj på bästa möjliga sätt. Annars har det inte varit mycket upporganiserat som hänt under alla parlamentariska partiers högtid. Men förstöra valplanscher och valbockar är något folk sysslar med åtminstonde. Det kanske låter orespektabelt och dumt, men vi accepterar inte samhällssystemet vi nu lever under. Politikerna bara försämrar för oss vanliga människor, vi vill nå till ett annat samhälle, då kan vi acceptera det nuvvarande ”demokratiska” styrelseskicket. Och att förstöra valaffischer är ju inte direkt något hot mot demokratin som vissa försöker få det till, det är snarare bara barnsligt roligt. Och vem har gett de rätt att finnas i det offentliga rummet, men aldrig vi utomparlamentariska grupper?Även om förstörelsen av affischer är stor både i Lund och Malmö är modifieringen av affischerna nästan än större. Man kan se Jan Björklund med hitlermustasch, alla olika politiker med SUFs clownnäsor och propagandatexterna helt utbytta eller delvis förändrade.
- Att inte bara förstöra, utan också försöka visa på deras sanna sidor, känns ärligt och typ odestruktivt, menar Simon. Ibland har dock partierna själva varit duktiga på att visa sina egna sidor, som t.ex. uppe i Stockholm där Moderaterna gång på gång har kört någon slags "freudiansk" affischering. Eller för den delen bildekalerna, också från Moderaterna, med texten ”Arbete ger frihet”. Då kan man skratta högt och njuta av borgerlighetens dumhet.Diskussionen fortsätter livligt och glider in på själva valet i sig. Hur ställer sig den autonoma rörelsen till röstskolk? Om man ska rösta, hur ska man då rösta? Fördelar, nackdelar med att rösta eller inte rösta?
Jag tror vi båda är överens om att röstskolk är något idealistiskt och i dagsläget oerhört dumt och onödigt, säger Simon. Det är klart att vi inte vill legitimera det politiska systemet som det ser ut idag och vi är inte heller intresserade av att engagera oss i kampanjer för att rösta på något särskilt parti eller någon särskild person. Däremot förändrar en rödgrön regering människors materiella status något och saktar ner nedskärningarna. Det blir helt enkelt mindre dåligt, för det är vad det handlar om. Då skapas också ett större utrymme för den utomparlamentariska kampen, när man inte drabbas lika illa som utav en borgerlig alliansregering.Sara nickar instämmande och fortsätter på samma spår.
Inget av de parlamentariska alternativen förändrar något i grunden. Vi kommer fortsättningsvis leva i ett skitsamhälle med samma problem som tidigare. Däremot är det, som Simon säger, att det ena är mindre dåligt och därmed också det val man som anarkist kan göra. De stora förändringarna sker aldrig i parlamenten, hur som helst, de sker på gatorna och arbetsplatserna. Punkt slut.Härmed var det slut med intervjuerna av de olika utomparlamentariska grupperna kring valet 2010 i Skåne. Progressive Photo hoppas ni har fått lite läsvärt material och fortsätter producera journalistik från ett tydligt vänsterperspektiv. På kommande är reportage om SDs möte i Landskrona, den fackliga konflikten med Bonik AB med mera med mera!
Vi är aktiva i valrörelsen just för att människor är mer intresserade av politik och dess innehåll under tiden före valet. Vi utnyttjar den chansen för att uppvigla och organisera arbetarungdomen. Men vi är inte som de andra riksdagspartiernas ungdomsförbund som slutar vara aktiva direkt efter valdagen. Vi kämpar varje dag hela året just därför att vi behöver kämpa för våra rättigheter till skillnad från borgarungarna i MUF som kan leva lyckliga i det nuvarande systemet och anordna sina spritfester för minderåriga.Vad driver Ung Vänster Skåne för kampanj i valtider?
Liksom i de andra delarna i Sverige driver vi förbundets kampanj ”Överklassen har haft all anledning att fira” som fokuserar på vad borgerligheten har försämrat och vad vi vill göra för att skapa ett solidariskt och rättvist Sverige. Men för Skåne-distriktet räckte inte förbundets något partifjäskande kampanj. Vi tryckte upp egna flygblad i en kampanj som heter ”Hur jävla svårt kan det vara?”. I den har vi valt att fokusera på tre aktuella, lokala frågor som berör ungdomar i Skåne.
Det första kravet är att bygga bort den akuta bostadsbristen. Små, billiga hyresrätter som folk har råd med är lösningen. Jag menar, nuläget är helt ohållbart, det råder för fan bostadsbrist i 27 av 33 skånska kommuner.
Nästa punkt handlar om att införa gratis kollektivtrafik. Man ska inte behöva betala för att kunna åka till plugget, jobbet eller var man nu vill. Fri rörlighet är en mänsklig rättighet...
De senaste åren har borgarna verkligen varit på hugget med att skära ner i all typ av välfärd. Vi kräver därför att man rustar upp välfärden och skapar jobb inom den offentliga sektorn. Lokalt har vi ett bra exempel som är klart genomförbart. Höjer man kommunskatten i Lund med 40 öre så kan kommunen anställa 100 nya lärare och 100 nya sjuksköterskor. En sån skattehöjning skulle innebära typ 80 kr mindre i plånboken för en vanlig låginkomsttagare (20 000 kr). Det är fan ingenting!
Jag vågar sticka ut hakan och säga att vi är den absolut mest aktiva ungdomsförbundet i Skåne (och Sverige...!). Vi i lundaklubben är ute varje dag och delar flygblad, sätter upp affischer, tar debatter och håller bokbord. Insändare är också en kanal icke att förglömma, även om det kanske krävs fem insändare för att få in en i Sydsvenskan.Valresultatet?
SD hamnar utanför Riksdagen. Ingen majoritetsregering och nyval utlyses? Eller så plockar de rödgröna hem det. Hoppas kan man alltid. Jag uppmuntrar alla att rösta rött eller åtminstonde rödgrönt.
Men, poängterar Sebastian, vårt främsta mål är inte att fiska röster åt Vänsterpartiet, utan att organisera ungdomar i kampen mot orättvisor och klassklyftor. Arbetarungdomar i Skåne – organisera er!
- Först måste jag nog klargöra vår syn på den borgerliga parlamentarismen, säger han bestämt. För revolutionära socialister spelar det mindre roll om det är valår eller inte. Vi anser inte att de grundläggande förändringarna som vi vill se i samhället kan göras av politiker i dagens parlament. Tvärtom är dagens politiska system utformat för att passivisera och hålla nere majoriteten.
- Det kan ändå finnas poänger med att ställa upp i val eller satsa extra mycket på propagandaspridning i samband med valår, svarar Ulf kvickt. Det har att göra med att människor då är mer benägna till att sätta sig in i politiken och diskutera dess innehåll. Och angående vårt parti märktes det tydligt i samband med husockupationerna i Lund vilken skillnad det är mellan en revolutionär i ex. SP och en reformist i V. Hade SP suttit i fullmäktige hade vi såklart deltagit i ockupationerna, men också varit ensamma om att försvara dem.
- Vi delar ut ett flygblad som kortfattat tar upp alla partiers politik. Vi menar att samtliga av dagens riksdagspartier är fullständigt ointresserade av en socialistisk omvandling av samhället och är rädda för arbetarklassens och ungdomens självaktivitet.
- Vi kritiserar de andra partierna därför att de för en borgerlig politik och inte arbetar för ett störtande av kapitalismen. Vi kan inte berömma några som ställer sig bakom dagens system. Däremot finns det ljusglimtar. Vänsterpartiet har en del bra förslag, likaså Piratpartiet och Feministiskt Initiativ. Tyvärr räcker inte deras politikerbladder eftersom - som jag redan sagt – de inte förstår och inte är intresserade av arbetarmakt och kapitalismens störtande genom en socialistisk revolution. Socialismen är inget man går till val på - det är något man kämpar sig till på gatan
- Det här valet handlar inte om ett bra och ett dåligt val. Det handlar om ett jävligt dåligt val, och ett mindre dåligt val. Då arbetarklassen kommer få det ännu sämre med en borgerlig regering än med de röd-gröna är vår uppmaning att "rösta mot borgarna".
Valresultatet har jag ingen blekaste aning om, men med den historiskt usla opposition vi har i detta val så lär det knappast förvåna om borgarna vinner igen.
- Kravet var att de inte fick släppa nyheten förrän tisdag morgon, dvs. dagen därpå, säger en något irriterad Ghazal. Ursprungstanken var att öppna upp huset för allmänheten under tisdagsmorgonen och bjuda på frukost och visa möjligheterna som kommunen hade i form av att köpa huset och leja ut det billigt till bostadslösa.Men Sydsvenskan kunde "inte undanhålla en så viktig nyhet för folket" (enligt en annan sds-journalist)... Och inte var dem långsamma med att ringa farbror blå heller.
- När polisen efter många timmars slit med att ta sig igenom den barrikaderade dörren, skickar de stegbil och kommer in bakvägen, lyckas alla ockupanter rymma ur huset och komma undan lagens långa arm.Utanför huset har under kvällen en mindre folksamling om som mest dryga trettio personer visat ockupanterna sitt stöd och gett media intervjuer. Under kvällen planeras också hur man nu ska föra kampen vidare. Planerna för nästkommande dag spikas.
- Jag menar att bostadsbristen är ett av Lunds allra största problem, säger Ghazal. Och varken kommunen eller universitet har försökt att lösa situationen. Genom ockupationen tog vi vårt medmänskliga ansvar för att få kommunen att visa handlingskraft genom att köpa fastigheten och göra om lokalerna till billiga bostäder.Hon kan dock se att Tegelslottet gav viktiga, om än väldigt små, konsekvenser. Kommunen och LKF tvingades under tisdagskvällen gå ut med en plan för att bygga fler bostäder samt ordna upp akutboenden med tio (!!!) platser...
- Sådana ringar på vattnet är viktiga, trots att de i det stora hela inte hjälper upp situationen speciellt mycket. Men man märker verkligen hur pressade politikerna och tjänstemännen är, de är verkligen tvingade att lugna ner stämningen genom att gå ut med en presskonferens där de presenterar någonting litet. Något litet som inte är speciellt bra, men som gör att de får positiv publicitet och verkar handlingskraftiga.Hur kampen för bostäder nu fortsätter är ovisst, tycker Ghazal. Huset på Magle Stora Kyrkogata 4 är numera relativt hårt bevakat och att gå in där innebär troligen en stor risk att bli gripen. Men än finns det fler hus att ockupera, även i centrala Lund, om man får tro ockupanterna. Men vad har ockupantrörelsen egentligen uppnått genom att ockupera, ockupera och ockupera?
- Om man ser på de snart två år vi har ockuperat hus har det hänt mycket. För två år sedan var ockupation en väldigt okonventionell och chockerande politisk arbetsmetod. Idag har den legitimerats allt mer och med tiden får troligen kommunen ge med sig och se hur normaliserat begreppet ockupation faktiskt har blivit. Att vi fortsätter kämpa på flera olika plan med olika arbetsmetoder, säger väl sig självt. Vi har ett mål och vi är inte nöjda förrän vi har nått dit.Kampen fortsätter. Ockupera mera!