0 com

Hus ockuperat i Lund

Vid 18:30 offentliggjordes ockupationen av Frälsningsarméns fd. lokaler på Magle Stora Kyrkogata 4 i Lund. Offentliggörandet hade samband med intervjun som Ghazal Delafrouz hade gett till Sydsvenskan. Journalisten lovade att inget publicera förrän morgonen därpå, men ack den som litar på journalister. Strax innan artikeln låg uppe på Sydsvenskans hemsida var konstaplar klädda enbart i kortärmade ljusblå skjortor på plats utanför huset. En mindre folksamling gjorde snuten sällskap under kvällen och visade ockupanterna i huset sitt stöd.

En längre artikel med bilder kommer under morgondagen...

Många medier skriver om ockupationen:
Motkraft: Lund: hus ockuperat
Skånskan: Frälsis-hus ockuperat
Sydsvenskan: Frälsningsarméns hus ockuperat i Lund
Röda Lund: Kampen om Lund fortsätter
Kommunism i Sverige: Kampen mot hemlöshet i Lund fortsätter
Ockupantscenen: Hus ockuperat i Lund
0 com

Ingen rasistisk reklam – Virvelvindens "valkampanj"



För ett par månader sedan började Virvelvinden tillsammans med Lundabor mot rasism dela ut flygblad med en tecknad politisk serie och ett klistermärke med texten Ingen rasistisk reklam att sätta upp på dörren. Progressive Photo publicerar här en intervju med Anders, Emma och Jonas, tre medlemmar ur Virvelvinden.

Progressive Photo: Hur uppkom idén att göra en kampanj på det här viset?
Anders: Vi började diskutera någon gång i mars-april 2010. Och då vi ville göra en repris på "Ingen rasistisk reklam" ifrån 2004. Så idén med klistermärket till folks brevlådor fanns redan där och det hade bevisat sig effektivt. Men sen vi ville vi också få in de senaste årens aktuella kamper, så som stadsdelsmotståndet, arbetsplatsmotståndet och det som faktiskt var alldeles aktuellt våren 2010 när SD försökte kampanja på Lunds gymnasieskolor. Vilket resulterade i att SD flera gånger fick avbryta sina skolbesök på grund av att gymnasiestudenter buade ut dem och ställde sig i vägen för dem.

PP: Ni har tidigare drivit en liknande kampanj, då i samband med Europaparlamentsvalet 2004? Hur gick den?
Emma: I mängden flygblad var kampanjerna ungefär lika stora, men flygbladen från förra gången och denna gången skiljer sig åt i utseende. Den första gången var flygbladen kopierade med vanlig svart/vit text. Den här gången är flygbladen tryckta i fyrfärg med flera sidor.
Jag kommer ihåg kampanjen som väldigt lyckad. Dels att vi hade ambitionen att nå ut till alla lundabor och dels att vi var så många så att det var faktiskt var möjligt att genomföra det. Det var lättare att springa i trappuppgångar när man visste att det var fler som gjorde det på alla håll i Lund. Sedan kunde effekten av den kampanjen märkas längre än de flesta andra saker vi gjorde eftersom det flera år efteråt, och fortfarande idag, sitter kvar klistermärken på dörrar. Det tar jag som ett bevis på att vi faktiskt har nått ut.

PP: Ni har i den aktuella kampanjen satsat på ett nyskapande flygblad med format som en seriestrip. Varför?
A: Serieformatet har flera fördelar jämfört med ett textbaserat flygblad. För oss blev det enklare att kunna prata ur flera olika klassperspektiv på samma gång eftersom det är seriefigurerna som blir de berättande subjekten. Det gjorde att vi kunde förmedla perspektivet av att arbeta inom vården, hur till exempel nedskärningarna ställer folk mot varandra. Vi kunde också visa på perspektivet av vara gymnasiestudent, hur skolan har förändrats med nedskärningar. Och vi kunde prata om problemen i bostadskvarteret när alla former av samhällservice dräneras. Med andra ord kunde vi på ett väldigt enkelt sätt prata ur perspektivet av vår egen klasserfarenhet. Serieformatet är på så sätt väldigt "enkelt", du behöver inte säga allt i text, vissa saker blir underförstådda i och med bilderna.

PP: Sydsvenskan valde i artikeln om er, att fråga Sverigedemokraterna huruvida de stoppar i sitt material i brevlådor med klistermärket på eller inte. De svarade kort och gott att de "inte är rasister så det är väl klart". Hur ser ni på det?
A: Hur konstigt det än må låta, så är kampanjen mycket lite beroende av vad Sverigedemokraterna gör eller säger. Vår intention har varit att ge så många lundabor som möjligt själva möjligheten att enkelt säga ifrån mot SD. Sen att inte SD respekterar det, det är annan femma. Sverigedemokraterna är ju ett gäng högerextrema knäppskallar och det är väl ingen nyhet att de inte respekterar lundabor.

PP: Hur många flygblad har ni delat ut? Hur många kommer delas ut?
A: I dagsläget har vi delat ut cirka 19 000 och vi kommer att dela 30 000, varav cirka 1000 kommer att delas ut i Landskrona och 1000 i Malmö, av människor där som hört av sig och velat delta.
Jonas: Nu i slutskedet av kampanjen är det viktigt att få hjälp av så många som möjligt. Stora miljonprorgramsområden som en stor grupp på 20-30 pers klarar av att ta på en eftermiddag (som Fäladen, KG, Linero, ÖT, Värpinge, Örnvägen/Sparvvägen osv...) är ju redan avklarade, men små områden med mycket låsta portar är det svårare att fixa utan inblandning av de som bor där. Alltså hoppas vi att alla som bor på t.ex. de delar av Väster, Kobjer, Nöbbelöv och Gunnesbo hjälper till efter förmåga. De räcker att droppa förbi India och plocka upp en handfull blad och ta sin trapp, men vill man hjälpa till mer kan höra av sig så försöker vi styra upp en utdelning i ditt område tillsammans med dig.

PP: Jag måste säga att jag är oerhört imponerad av kampanjen och hur väl ni verkar lyckas. Något mer ni vill berätta om kampanjen?
J: När vi bestämde oss för att dra igång kampanjen kändes det som ett stort, nästan oöverskådligt projekt. Men inget är omöjligt, faktum är att har man en bra idé och ett arbetssätt som är inkluderande så är det mesta bara en fråga om organisera upp arbetet. Vi brukar alltid säga att "motstånd lönar sig", alltså att det alltid leder någon vart att inte låta överheten ha sin vilja med en. Men till det bör man kanske tillfoga att organisering lönar sig. Har man ett bra sätt att få saker gjort som är lätt att förstå för alla inblandade så kan man uträtta stora saker.
Detta är egentligen bara en liten kampanj, ett sätt att väcka frågor hos folk och skapa ett samtal ute i miljonprogrammen om vad rasismen betyder i vår vardag. Men för oss själva, och för våra kamrater som hjälp till så mycket på så många olika sätt, har vi bevisat att vi kan bestämma en plan som innebär konstant arbete med en fråga under ett halvårstid och sedan genomföra detta mer eller mindre på det sätt vi har tänkt. Kampanjen har alltså varit ett sätt för oss att lära oss själva att organisera oss tillsammans med varandra, och med alla de som backat upp oss på olika sätt, och därmed så är det en stor framgång bara att ha genomdrivit den. Vilka de politiska resultaten blir är för tidigt att uttala sig om, men de kommer säkert inte vara försumbara ur ett lokalt perspektiv.
0 com

It ain't over yet!

- 1 år sedan ockupationen av Romano Trajo
Denna dag råder lugnet på Fladen, som Norra Fäladen i Lund kallas bland de boende. Någon lagar en cykel i regnet denna lördag, ett par barn leker stillsamt ute på en gräsmatta. Jag anländer till lokalen som en gång var Romano Trajo. Två städerskor är de enda närvarande inne på den nya förskolan, som sedan nio månader tillbaka har huserat i gårdshuset på Magistratsvägen 15. De välkomnar mig försiktigt och visar mig runt i de två flyglarna. Jag, som var med under ockupationen för ett år sedan, känner igen mig väldigt väl trots den renovering som förskolan har låtit göra.
- Kolla här vad någon har gjort! Här går faktiskt små barn, säger den ena städerskan. Hon visar upp en tegelsten som kastats in genom fönstret.
Hon håller med mig om att nedläggningen var en blunder från kommunens sida. Samtidigt känner hon att tegelstenar inte är rätt sätt att kanalisera sin vrede.
- Men jag förstår ändå att ungdomarna riktar det mot förskoleverksamheten. Det är helt fel att stänga ner en fantastisk fritidsverksamhet för att ersätta med en förskola som redan hade hyfsade lokaler. Men kommunen och politikerna ser ju såklart hellre en lugn, ”fin” förskola än ett zigenar-fritids...
Upprörd lämnar jag lokalerna för att möta upp Jonas, en av grundarna till Lundabor Mot Nedskärningar, frontnätverket för ockupationen. Budgetförhandlingarna i Lunds kommunfullmäktige juni 2009 gällde bl.a. 80 miljoner i nedskärningar, såsom i skola och vård. I samband bildades Lundabor mot Nedskärningar och uppmanade till protest utanför kommunhuset.
- Man kunde inte låta budgeten bara glida förbi, den skulle komma att innebära så mycket för så många. Vi var ett par stycken som ville samla olika grupper under samma tak för att tillsammans kämpa mot den dåliga utvecklingen i Lund. Oavsett om det handlade om de oerhörda nedskärningarna som nu skulle genomföras, avgiftshöjningarna på bussar eller skrytprojekt i form av t.ex. ”Kulturhuvudstad” så förstod vi att något behövde göras. Vi ville inte längre känna den enorma maktlösheten över när de ignoranta politikerna bestämmer över ens huvud.
Romano Trajo,en romsk fritidsgård, hade i hela 20 år funnits i lokalerna på Magistratsvägen. Men våren 2009 hade politikerna bestämt sig för att stänga ner den prisbelönta (Lunds K:ns integrationspris 2004) fritidsgården.
- Vi i nätverket blev några dagar efter budgetprotesterna kontaktade av ungdomar från det nedläggningshotade fritidshemmet Romano Trajo. De frågade sig om inte en ockupation kunde vara vägen för att öppna upp fritidsgården och förhoppningsvis också ögonen på politikerna. Vi samlades på möte och kunde inte annat än sätta igång med planeringen. Senare under sommaren var vi ett gäng som gick in i Romano Trajo och öppnade upp stället igen.
Under fyra dagar visade ockupanterna att framtiden för Romano Trajo låg i folkets händer.
- Under hela ockupationen var det full aktivitet. Ett hundratal människor besökte oss under dagarna. Människor i alla åldrar, barn, unga, vuxna, kom dit för att hjälpa till och visa sitt stöd för ockupationen. Tillsammans lagade vi mat, lekte, rustade upp stället och mycket annat.
Men på den fjärde dagen kom smolket i bägaren. Ockupanterna visste att det de gjort var olagligt. Tidigt tisdag morgon stormade polisen huset.
- Folk låg och sov när en oerhörd smäll hördes. Poliser i mängder kom inrusandes och grep oss. I köket stod min kompis och bredde mackor. En av poliserna drog vapen mot henne, något som tydligen motiverades med att hon hade en smörkniv gjord av trä i sin hand...
En demonstration mot nedskärningar var planerad till dagen efter stormningen. Denna kom att bli en stöddemonstration för Romano Trajo.


- Efterspelet som sedan följde innebar rätt stora oroligheter på Norra Fäladen. Ett par kvällar brann soptunnor, glasrutor krossades och polisbilar förstördes. Inne i stan krossades fönstrena på Barn- och fritidsförvaltningen. Polisen gjorde därför bostadsområdet till en kontroll-zon där alla som på minsta sätt verkade ”skumma” visiterades och identifierades.
Efter en veckas oroligheter återgick Norra fäladen till vardagen. Men ilskan fanns fortfarande där. Det framgick i kommunfullmäktige när politikerna skulle fatta det slutgiltiga beslutet om Romano Trajos framtid. Då hade ett trettiotal ungdomar samlats på åhörarläktarn. Efter en stund vecklades två banderoller ut och slagord ekade i salen. ”Åhörare får inte framföra en åsikt” sade kommunfullmäktiges ordförande, och avbröt strax därefter mötet för en paus. Med polisens hjälp lyckades kommunen få ut de ”bråkiga” ungdomarna som bara ville få sina röster hörda. Senare under kvällen beslutade Lunds kommunfullmäktige att lägga ner Romano Trajo för gott.

Epilog:
Efter banderollaktionen och kommunfullmäktiges beslut om att verkligen lägga ner fritidsgården, anordnades en fest för att samla Romano Trajo-ockupanterna och deras vänner. Trots regn och kyla slöt folk upp.
- Många som inte tidigare hade engagerat sig politiskt är nu efter Romano Trajo organiserade. Det var en annan typ av ockupation än tidigare. Nu insåg människor att ockupationer är ett starkt sätt att konkret agera emot även annat än bostadsbristen.
Bara en vecka efter att Romano Trajo stormats ockuperades Västbodaskolan i Stockholm och senare under hösten även Aspuddsbadet. Båda ovanstående verksamheter var nerläggningshotade.

Romano Trajo blev helt uppenbart startskottet för ockupationer i ett lite bredare perspektiv.


Bilder från ockupationen
Demonstrationen 19/8 2009
Banderollaktion i kf


Lundabor Mot Nedskärningar meddelade idag på deras hemsida att:
Lundabor mot nedskärningar-nätverket har ingen aktivitet nu. Men Lundabor mot nedskärningar som nätverk är inte det som är intressant. Det är vad DU gör, vad DU kan göra och de viktigaste – vad VI kan göra tillsammans, för att förbättra staden vi lever i.
0 com

Nu öppnar Progphoto igen!

Efter ett uppehåll är Progressive Photo tillbaka. Uppdateringen av sajten har skett och sker långsamt och stegvis. Årsdagen till ära publiceras ett längre reportage om Romano Trajo. Arkivet håller på att fyllas på och inom ett par dagar publiceras uppdateringarna som har arbetats på under sommaren. Tanken är att liknande reportage och artiklar såsom Romano Trajo-texten kommer publiceras på Progressive Photo. Ge gärna feedback på den nya designen och vad ni vill se här på bloggen!